Budbärarneutralitet hotad på nätet

I internets början var tongångarna om dess potential och påverkan på samhället översvallande positiva. Information skulle flöda fritt. Beslut skulle bli mer informerade. Upplysning skulle nå flera. Krympande avstånd skulle bidra till ökad respekt och förståelse för andra. Och den upplysta, liberala demokratin skulle genom internet stärkas och spridas till alla världens hörn.

Nu blev det inte riktigt så. Internet har på gott och ont visat sig fenomenalt på att utmana etablissemang och etablerade föreställningar. Det ha gett den resurssvage en plattform, möjlighet att ta plats, utmana och organisera sig. Men det har också gett odemokratiska krafter, organiserad brottslighet och terrororganisationer kraftfulla verktyg. Internet är även gränslöst till sin natur, vilket skapat stor huvudvärk för nationella lagstiftare och myndigheter som har att reglera och utöva tillsyn över vad som sker inom den egna jurisdiktionen.

Myndigheter inskränker rörlighet i den digitala miljön

Att lagstiftning och rättsväsende behöver fungera även på internet är självklart för alla. Och någonstans här blir det komplicerat. Eftersom meningarna om hur går vida isär. Ett populärt grepp när lagstiftaren uppfattat sig tandlös har varit att försöka begränsa kommunikationen till och från det som upplevs som oönskat. Internetleverantörer beläggs av domstol med krav på att blockera sina användares trafik. Internetplattformar föreslås avkrävas förhandsgranskning av sina användares material. Och så vidare. Dessa åtgärder må låta rimliga. Trots det sprider sig föreställningen om att lagstiftaren helt enkelt kan blockera bort problem som ringar på vattnet.

Sedan årsskiftet har till exempel Spelinspektionen rätt att förelägga internetleverantörer att leda om sina användares trafik till ett varningsmeddelande om att de försöker nå en spelsajt som inte är licensierad av svensk myndighet. Och nästa år kommer nya EU-regler ge Konsumentverket, Läkemedelsverket och Finansinspektionen samma möjligheter.

Sammantaget spinns en allt tätare väv kring de företag som levererar det som vi idag känner som ett fritt och öppet internet. Snart är det val till EU-parlamentet och en ny EU-kommission ska tillsättas. Från allt fler håll hörs nu röster om att det så kallade e-handelsdirektivet, som bland annat reglerar vilket ansvar internetleverantörer har, ska öppnas och att de ska ta större ansvar för innehållet i trafiken.

Vad skulle ett ökat ansvar för vad användarna gör i deras nät göra för det som vi idag kallar ett fritt och öppet internet? Det kan vara den viktigaste och mest relevanta fråga du som väljare bör ställa till de partier och kandidater till EU-parlamentsvalet som du överväger att rösta på.