Hoppa till innehåll
Vare sig man gillar det eller inte kommer digitaliseringen att utgöra en allt större del av människors vardag. Det gäller i alla sektorer, även i skolan. Att politiker fokuserar på mobiltelefonens nackdelar i undervisningen istället för dess fördelar är symtomatiskt för ett perspektiv som på lång sikt inte är hållbart. Vi behöver en politik som på riktigt ger våra skolor möjligheten att rusta barnen för den digitala framtiden.

Den teknologiska utvecklingstakten är ständigt tilltagande, och allteftersom världen blir mer komplex blir den också svårare att begripa. Det är svårt att exakt förutspå vad som kommer att hända i framtiden, men vad som ändå är sannolikt är att en tilltagande automatisering – där man både kompletterar och ersätter mänsklig arbetskraft med datorkraft – gör att allt fler kommer att behöva vidareutbilda sig eller byta karriär. Utbildningssystemet kommer inte längre att kunna vara utformat på ett sådant sätt att man kan förvänta sig att det räcker med en utbildning i ungdomen för att sedan ha ett arbete under resten av livet. Att utbilda sig kommer att vara ett livslångt och ständigt pågående projekt.

För den enskilda människan kommer det i grund och botten att handla om att ständigt anpassa sig till en samtid som präglas av en tilltagande komplexitet. Därför kommer de digitala verktygen att vara oundgängliga pedagogiska resurser. Utan dem kommer det nämligen att vara omöjligt att sortera all den information som finns tillgänglig. Skolväsendet borde därför inte fjärma sig från tekniken utan snarare omfamna den.

När man funderar på hur framtidens utbildningssystem ska se ut är det därför en nödvändighet att ta höjd för utvecklingen. De digitala verktygen måste inta en central position i klassrummet. Att främst peka på mobiltelefonernas negativa effekter på undervisningen är därför att missa ett avgörande perspektiv på vad som måste vara en naturlig del av framtidens undervisning. Att sätta ett högre fokus på digitaliseringens möjligheter inom utbildningsväsendet torde vara en självklarhet.

Digitaliseringen är i stor utsträckning också en ledningsfråga. Det ska vara upp till rektor och ansvarig lärare att bedöma när mobiltelefoner ska vara en del av undervisningen eller inte. Att politiker försöker styra detta från centralt håll är ett omyndigförklarande av skolpersonalens ledarskap. 

IT&Telekomföretagen efterlyser politiker som inte säger nej till mobiltelefoner i klassrummen, utan ja till den nya tekniken. Nu mer än någonsin krävs det vision och långsiktighet.