Hoppa till innehåll

Regeringen ger i uppdrag till Skolverket att ta fram och genomföra nationella skolutvecklingsprogram på sex områden. Endast ett av dem berör digitalisering uttryckligen, och handlar endast om IT som pedagogiskt och administrativt verktyg. Programmering och annan IT-relaterad kunskap lyser fortfarande med sin frånvaro i läroplanen i det land som påstår sig vara en framstående IT-nation.

Det har länge funnits ett tryck på regeringen att ta fram en nationell strategi för skolans digitalisering, i ännu högre grad efter att Alliansen presenterade sitt förslag till strategi i början av juni i år. På torsdagen 9/7 presenterade så Utbildningsminister Fridolin, i form av ett pressmeddelande, ett förslag på nationellt skolutvecklingsprogram, där Skolverket får i storleksordningen 140 miljoner per år för att ta fram och genomföra nationella insatser inom ett antal områden. För oss som oroats djupt över bristerna i skolan när det gäller digitaliseringen kan förslaget inte vara något annat än en besvikelse. De flesta punkterna handlar om allmänna utvecklingsfrågor för skolan: generella komptensutvecklingsinsatser, minskad administration, ändrade arbetsformer och systematiskt kvalitetsarbete. Endast den sista tar uttryckligen upp IT.

Är vi som vill främja digitaliseringen bara trångsynt fixerade vid digitaliseringen som självändamål? Kan man inte se det som att även de fem andra punkterna är kopplade till digitaliseringen, eftersom IT-system kan vara verktyg även för dessa? Svaret är nej.

Som bland andra Digitaliseringskommissionen visat i sin gedigna kartläggning av IT i skolan så är den bristande och starkt varierande IT-mognaden ett problem i sig, som kräver särskilda insatser. Alla som på något sätt varit berörda av utvecklingen av IT-system vet att det är komplicerat och bitvis också otacksamt, och för att kunna genomdriva digitalisering med framgång krävs ett tydligt ledarskap. Så som regeringens uppdrag till Skolverket är formulerat finns nu alla möjligheter i världen för Skolverket att fluffa undan de ”jobbiga” digitaliseringfrågorna.

En viktig dimension av IT i skolan som både Alliansen och Fridolins förslag helt bommar är IT som kunskapsområde, dvs. lärande i programmering och andra former av digitalt skapande. I de flesta andra länder införs nu olika varianter av ”Computer Science” som obligatoriska delar av grundskolans läroplan. Men icke så i Sverige, som ju annars gärna slår sig för bröstet med att vara så framstående inom IT. Kan man kalla det här för något annat än beröringsskräck?