Offentlig upphandling – en härdsmälta?

Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta. Efter  möte med medlemmarna i vårt Upphandlingsråd, så kände jag mig sådan. Problemen bara radades upp och det känns som om vi är på väg mot någon slags upphandlingshärdsmälta. Och problemen verkar närmast ha eskalerat de senaste åren.

Här är några exempel på saker som diskuterades på mötet:

Exempel 1:  Vid en upphandling av tolkar erbjöd en leverantör tolkar inom ett språk (därför att de inte kunde leverera de övriga) och angav priset 0 kr på de språk företaget inte kunde erbjuda. Företaget vann upphandlingen – på lågt genomsnittligt pris –  vilket fick till följd att myndigheten inte kunde få någon leverans av de övriga språken. (Kan vara en skröna – men det finns analogier inom oss närliggande områden…). Påvisar alltså vikten av att sätta rätt utvärderingskriterier.

Exempel 2:  Stora ramavtalsupphandlingar tar tid och när upphandlingen är klar och avropen skall ske är det inte säkert att produkterna finns kvar på marknaden. Är det egentligen praktiskt med stora ramavtal på snabbrörliga produkter?

Exempel 3: Myndigheter har börjat fundera på att ta in CSR-ansvar som krav i upphandlingar. Hur skall det kontrolleras? Har småföretag resurser att kontrollera hela kedjan hur underleverantörers produkter hanteras och hur många upphandlande myndigheter har resurser att följa upp dessa krav?

Exempel 4:  Stora ramavtal med krav på leveranskapacitet i hela landet gör att småföretag är utestängda eller i praktiken är beroende av att bli underleverantör till större företag.  Diskriminerande?

Exempel 5:  Uppföljning av avtalen – kontrolleras att det man har lovat verkligen hålls?  Kan en oseriös leverantör vinna en upphandling genom att fara med osanning om t ex miljökrav, och komma undan därför att ingen helt enkelt följer upp om kraven efterlevs?

Exempel 6:  Funkar egentligen förnyad konkurrensutsättning?  Leverantörer, som redan är utvalda i ramavtal, utsätts för en avslutande ”miniupphandling vid själva avropet”. Ambitiösa, men okunniga beställare på enskild myndighet använder detta som möjlighet att ställa helt nya krav i samband med avropet.  Vilket naturligtvis är helt fel.

Det finns garanterat fler exempel på saker som måste förbättras för att inte offentliga upphandlingar skall bli ett än större hinder för innovationer och tillväxt.

Tack och lov finns kompetenta offentliga upphandlare som inser problemen och som har stort intresse av att förändra. Förhoppningsvis kan vi starta ett konstruktivt samarbete och med insikt om problemen från både leverantörer och upphandlare, så kan vi nog göra skillnad.  Situationen just nu gynnar ingen.